Brandpräglade skogar

Lavmarker

På torra och friska lavmarker brann det tidigare med 50-100 års mellanrum, ibland till och med oftare. Efter bränderna skapades talldominerade, flerskiktade och olikåldriga skogar. Eftersom bränderna inte var så intensiva här överlevde ofta äldre tallar och vårtbjörkar med skorpbark. Dessa träd fungerade sedan som frökällor till den nya trädgeneration som växte upp.

Näringsrikare skogar

I områden med näringsrikare jordar och mossmark brann det mer sällan - med 100-200 års mellanrum. Här var bränderna däremot mer intensiva. I bördigare områden fick man ofta en omfattande lövträdsföryngring, så kallade lövbrännor. På dessa näringsrika marker blev gran på sikt det dominerande trädslaget.

Men slumpen gjorde att det inte brann överallt. Denna oregelbundna geografiska fördelning av skogsbränderna bidrog till en stor variation i landskapet med en mångfald av biotoper som följd.

Skogsbränder skapar stora mängder död ved, både stående och liggande stammar. Ett annat karaktärsdrag efter skogsbränder är de olika stadierna i bestånden där olika arter följer på varann och självgallringen är stor. Ålder och grovlek varierar stort mellan träden i bestånden.