Textur
Mineraljordens textur (kornstorleksfördelning) har stor betydelse för markens vattenhållande förmåga. Den påverkar val av trädslag, bedömning av markens bärighet och risk för uppfrysning. Jordprov för bestämning av texturen tas från den gulbruna till roströda jorden som ofta hittas på 15-20 cm djup under humuslagrets undre gräns. Texturen bedöms med formprov eller utrullningsprov.
De olika texturklasserna kan delas in i tre grupper, gemensamma för moräner och sediment: Grovkorniga, medelgrova och finkorniga jordar. Grovkorniga jordar är oftast varma och bra dränerade, men löper större risk att torka. Finkorniga jordar är täta, syrefattiga och kalla. Med undantag för lerjordar är uppfrysningsrisken stor. Finkorniga jordar löper mindre risk för uttorkning.
| Texturklasser |
| Morän |
Form- och utrullningsprov (trådtjocklek) |
Sediment |
Form- och utrullningsprov (trådtjocklek) |
| Grovkorniga jordar |
| Grusig m. |
- |
Grus |
- |
| Sandig m. |
Kan ej formas eller rullas |
Grovsand |
- |
| Medelgrova jordar |
| Sandig-moig m. |
Kan formas men ej rullas |
Mellansand |
|
| Sandig-moig m. |
6-4 mm |
Grovmo |
Kan formas |
| Finkorniga jordar |
| Moig m. |
4-3 mm |
Finmo |
6-4 mm |
| Mjälig m. |
3 mm |
Mjäla |
4-3 mm |
| Leriga m. |
2 mm |
Lera |
<4 mm |
Uppfrysning
Uppfrysning innebär att föremål trycks upp av tjälen. Nysatta plantor på finkorniga, fukta jordar är särskilt utsatta. Plantorna kan lyftas upp och bli liggande ovanpå marken.
Senast ändrad: 2011-10-17