Frostrisk

Det är froster under vegetationsperioden som är farliga för plantorna. En väl invintrad barrplanta kan klara -50°C medan ett färskt granskott kan skadas vid någon minusgrad. Molnfria, kalla och vindstilla nätter på försommaren kan därför ge svåra skador.

Lokal erfarenhet är bäst för att bedöma frostrisken. Områden med svår nattfrost är t.ex. sydsvenska höglandet och norra Uppland. Topografin, trädskiktet och marken gör att frostrisken kan variera stort mellan och inom ståndorter.

Frostrisken är i allmänhet störst där det samlas stillastående luft. Kalluften lägger sig närmast markytan i svackor och på plana partier. Frostrisken minskar därför med ökad höjd på plantorna. När ungskogen nått 1,5-2 meters höjd är det sällan någon stor risk för frostskador.

Stor frostrisk har du:

• på låglänta marker, i svackor och dalgångar
• på kalla marker, d.v.s. fuktiga finjordsrika marker
• på ytor med gräs eller lavar.

Det finns sätt att minska frostrisken:

• I första hand kan du lämna en högskärm eller släppa upp en lågskärm av björk.
• I en sluttning kan kalluften ledas av med träd- och buskridåer eller diken.
• Tall är mera frosttålig än gran.
• Använd rätt proveniens. Undvik ortens proveniens av gran i södra Sverige. Använd härdigt material i norra Sverige. Läs i Val av Skogsodlingsmaterial.
• Markberedning ökar temperaturen närmast markytan.