|
Dammande vägar skapar i huvudsak två problem. Dels förlorar slitlagret sin sammanhållande förmåga genom att finpartiklarna dammar bort. Dels påverkar dammet miljön. Därför är dammbindning en viktig sommaråtgärd.
Vägen dammar för att finpartiklarna förlorar sin sammanhållande förmåga då slitlagret torkar ut. Dammbindningen syftar till att bibehålla denna bindningsförmåga.
Dammbindning är nödvändig på högtrafikerade vägar, speciellt i närheten av bebyggelse. Men en väg som normalt har lite trafik kan också behöva dammbindning, om den utsätts för starkt koncentrerad trafik under några torra sommarveckor.
Naturens eget bindemedel är vatten. Men eftersom vatten torkar bort ganska snabbt i vägens övre skikt används i stället andra bindemedel. Vanligaste bindemedlet är salt. Saltet drar till sig fukt, vilket gör att vägen inte dammar. Kalciumklorid är det mest använda saltet men även magnesiumklorid används.
Ett gammalt beprövat medel är sulfitlut (lignosulfonat), som på senare år kommit att användas alltmer.
Förutom salt och sulfitlut används i vissa sammanhang bitumenemulsion. Både sulfitlut och bitumenemulsion fungerar som ett lim.
Försök görs även med aska och andra bindemedel. |