Välj bestånd - steg för steg

Vilken tidshorisont är aktuell för avverkningsbeslutet? En normalstor skogsägare avverkar ofta med några års mellanrum. Om avverkningsobjekten samordnas så kan man minska kostnaderna för planering, transport av utrustning m.m. Ett avverkningstillfälle per fem- eller tioårsperiod kan då vara lämpligt. Skogsbruksplanens planeringshorisont är vanligen tio år . För en nystartad skogsägare som behöver avverka stor virkesvolym inom kort tid för att amortera höga lån kan fem år eller kortare vara lämpligt. En skogsägare som utför avverkningen själv kan fördela arbetet över tiden och kanske avverka varje år. Men även denne skogsägare har nytta av att planera flera års avverkning samtidigt.

Se till att det finns färska och bra planeringsdata för bestånden. Finns det en skogsbruksplan är det en bra utgångspunkt för att komma igång med arbetet. Men även om planen är ny räcker data normalt inte för att göra det slutliga urvalet. Om det saknas planeringsdata måste man hämta in uppgifter om den avverkningsbara skogen, d.v.s. huggningsklass G2, S1 och S2, på annat sätt. I en gammal plan måste man också undersöka bestånd som ännu inte nått G2.

Välj först ut de möjliga slutavverkningsbestånden. De måste ha nått lägsta tillåtna slutavverkningsålder enligt skogsvårdslagen. Beståndens utseende kan tala för eller emot slutavverkning. Ett tidigare välgallrat bestånd med god kvalitet och stor andel grönkrona kanske förräntar sig bättre med gallring, medan ogallrade bestånd med upphissad grönkrona måste slutavverkas då de inte klarar en gallring p.g.a. stormfällnings- och snöbrottsrisken.

Bestäm hur många kubikmeter som är aktuella att avverka under tidsperioden. Medeltillväxt enligt skogsbruksplanen, mängden gammal skog, ditt konsumtions- och amorteringsbehov spelar in här. Välj så många bestånd så att det motsvarar den dubbla avverkningsmängden. Då finns tillräckligt många objekt att göra det slutliga urvalet ur.

Om det saknas data eller data i skogsbruksplanen är gamla måste du ge dig ut i skogen och samla nya uppgifter. Börja med att avgränsa bestånden – om beståndsgränserna ska flyttas så påverkas självklart också data om beståndet. Bestånden bör vara enhetliga med avseende på ståndortsindex. Studera markens fältskikt, lutningsförhållanden och fuktighet. Inom ett bestånd bör egenskaper som virkesförråd per hektar, medeldiameter, trädslagsblandning och ålder vara så enhetliga som möjligt. Mät och kontrollera dessa faktorer.

Ju bättre data du har desto säkrare analys kan du göra. Bäst är att lägga ut provytor och att använda både klave (för diametermätningar), höjdmätare och tillväxtborr (för att skatta åldern). Läs mer om mätningar i länkarna.

Beräkna visarprocenter (förräntning) för de valda bestånden. Justera vid behov indata och gör om beräkningen. Bestäm preliminärt den slutliga avverkningsmängden genom att välja de bestånd som ger lägst visarprocent.

Om skillnaden mellan de preliminärt valda bestånden och övriga bestånd i den dubbla avverkningsmängden är mindre än en halv procentenhet bör andra faktorer än här berörda data få stor betydelse för beståndsvalet. Sådana faktorer kan vara landskapsperspektiv, hänsyn till jakt, svamp- och bärplockning, traditioner mm. Kalkylerandet får inte gå ut över trivselvärdena! Videofilma gärna representativa delar av bestånden för att få en samlad bild av dem och för att kunna beakta nya aspekter som tillkommer efterhand.

Nu har du gjort de ekonomiska beräkningarna för att kunna göra ett slutligt urval. Men det finns också olika riskfaktorer att beaktas vid en avverkningsanalys. Rotröta som sprider sig i beståndet kan snabbt "äta upp" den kalkylerade värdetillväxten. Om rotrötan redan har fått fäste kan beståndet behöva avverkas i förtid och ny skog med mindre rötutsatta trädslag behöva anläggas. Stormfällning är ytterligare en riskfaktor att ta hänsyn till. Har man dåliga erfarenheter av upprepade stormfällningar på trakten kan en tidigarelagd avverkning vara motiverad.