 |
| Lunglav, foto Örjan Fritz |
 |
| Bokvårtlav, foto Örjan Fritz |
Vad skiljer epifyterna från kärlväxterna?
Trädväxande (epifytiska) lavar och mossor tar upp näring och vatten från luft, regn och trädens bark. Genom fotosyntes tillverkar lavar också kolhydrater. De lavar och mossor som man ser på träd i bok- och ekskogar påverkas därför i mindre grad av skogstypernas markbeskaffenhet, som kärlväxterna, och i högre grad av miljöfaktorer i bestånden som trädslag, ålder och historik, orördhet, fuktighet, slutenhet och en rad olika landskapsförhållanden. Mossor och lavar blir därför lätt känsliga för förändringar i lokalklimat, luftföroreningar och beroende av att det finns vissa speciella växtplatser på träden. Många epifyter gynnas av en hög luftfuktighet, men flertalet lavar också av ljusluckiga bestånd. Uttorkande vindar efter kalhuggning av angränsande barrbestånd kan dock få förödande konsekvenser för många av de trädlevande mossorna och lavarna.
Bokskog
Ungefär 240 arter lavar förekommer på bok i södra Sverige. Trädslaget har många speciella lavar, där de allra flesta av de sällsyntaste arterna finns mest i slutna bestånd. Som ung och medelåldrig är bokens bark slät, som äldre till gammal alltmer uppsprucken. Lav- och mossfloran förändras under denna tid och allmänt sett ökar artantalet från ca 10-20 arter på unga till medelåldriga bokar till ca 30-40 på gamla (>150 år). På unga bokar är t.ex. glänsande sköldlav, blemlav och skrynkellav vanliga. På lite äldre bokar koloniserar porlav, skriftlav, bitterlav och blodplättlav. Av mossor dominerar ofta cypressfläta och sidenmossa på yngre till medelåldriga bokar. Om man finner lunglav på bokarna visar det på gamla träd och höga naturvärden i beståndet.
Exempel på andra lite mer krävande arter på gamla bokar är bokvårtlav, bokkantlav och havstulpanlav, samt guldlockmossa, fjädermossor, fällmossa och trädporella. Gamla rötskadade och senvuxna ännu levande bokar är ofta de värdefullaste träden för de mest kräsna arterna. På högstubbar växer några vedspecialister, som knappnålar, men få lavar och mossor förekommer specifikt på boklågor, som är mer värdefulla för vedlevande svampar och insekter.
Ekskog
Ungefär 260 arter lavar har noterats på ek i södra Sverige. Många av dessa arter är gemensamma med bok och andra ädellövträd, men eken har också en rad särskilda arter av lavar, många är ganska ljuskrävande. Ekar i fuktigare sluten skog har oftast en lös bark som lätt flagnar av. Mossfloran liknar den som finns på bok i olika åldersstadier. På unga till medelåldriga ekar i sådana miljöer växer liten skivlav, dropplav, asplav och dynlav. På gamla senvuxna ekar kan exklusivare arter växa som grynig lundlav, almlav, stor knopplav och mussellav samt fällmossa. Ek i ljusöppen terräng har överlag en hård bark med djupa barksprickor. Mossfloran är inte lika påtaglig på dessa ekar. Däremot finns en uppsättning speciella lavar knutna hit, t.ex. grå skärelav, gammelekslav och matt pricklav. Igenväxning kring gamla vidkroniga ekar är ett problem. När uppväxande vegetation skuggar ekbarken försvinner många lavar och endast mjöllavar och grönalger återstår.