|
De riktigt gamla träden är mycket viktiga för ädellövskogens hotade arter. Med tiden får träden en mängd olika livsmiljöer för lavar, mossor, svampar, insekter och fåglar.
Gammal bark bra för lavar
För många lavar blir inte barken lämplig att växa på förrän trädet har börjat närma sig 200 års ålder. Titta närmare på en riktigt grov gammal fristående ek. Titta på den grova barken med sina åsar och dalar. Solexponeringen varierar starkt och skapar olika klimat inom centimeterlånga avstånd på barken. Detta tillsammans med barkens varierande ålder - ju längre ut från stammen desto äldre bark - skapar en mängd olika småbiotoper som hyser var sina speciella arter.
Många insekter beroende av mulm
I den grova ekstammen finns håligheter där olika vedsvampar trivs. Inuti trädhålen bildas s.k. mulm som består av sönderdelade murkna vedbitar och annat organiskt material. Mulm av olika slag hyser mer än hundra insektsarter som är helt beroende av denna miljö.
Trädkronorna är viktiga
I kronan finns levande och döda grenar av olika grovlekar, stadier av nedbrytning och solexponering. I jätteträdens kronor bygger många av våra stora rovfåglar sina risbon.
"Evighetsträd"
I dagens skogslandskap är de få riktigt gamla träden som ännu finns kvar oerhört viktiga för den biologiska mångfalden. Vid avverkningar bör man lämna "evighetsträd". Det kan vara gamla träd som har ett värde idag eller träd som kan utveckla ett värde. Dungar av gamla träd i skogen, vårdträd och parker vid gårdarna och alléer längs vägarna är andra exempel på gamla träd som bör sparas.
Alla gamla träd och träd som lämnas för att bli riktigt gamla är viktiga oavsett om de står i skogsmarken, vid jordbruksmarken eller någon annanstans. Gamla trädindivider av t ex hästkastanj, poppel, olika fruktträd och våra övriga inhemska lövträd kan ibland vara lika viktiga för den biologiska mångfaldens fortlevnad i landskapet som de träd som i skogsvårdslagen definieras som "ädla lövträd". |