Naturlig föryngring av ek

De svenska erfarenheterna kring självsådd av ek är begränsade. Därför är det svårt att ge entydiga rekommendationer. En självföryngring som lyckas kan dock ge ett stamtätt bestånd till låg kostnad. Trots metodens osäkerhet kan det därför vara idé att prova naturlig föryngring.

Gott om självföryngrade ekar i naturen, men det är svårt skapa nya självsådda skogar

Många svenska ekbestånd har skapats genom plantering eller sådd, men kanske ännu fler är naturligt igenväxta kulturmarker. På igenväxande betes- och slåttermarker har ekplantor etablerats under lång tid, och dessutom har eken ofta gynnats vid gallringar. Dettta är svårt att förena med en föryngringsmetod där man vill att plantorna ska etableras under en kort period. 

Rekommendationer

Naturlig föryngring med ek skiljer sig inte mycket från naturlig föryngring med bok: Markbered när ett ollonår är på väg. Efter ollonfallet görs en myllning och därefter huggs en skärm av det gamla beståndet. Skillnaden mellan ek och bok är att ekens skärm bör avvecklas snabbare. Det beror på ekens större ljusbehov.

Den här metoden fungerar bra i Frankrike, men resultatet är betydligt sämre i Sverige. Varför? Ett skäl kan vara att ekarna producerar färre ollon och att fler ollon äts upp av gnagare. Ett annat skäl är att ekskogarna på kontinenten ofta har ett underbestånd som skyddar föryngringen.

Förbered föryngringen i tid

För att lyckas med naturlig föryngring med ek bör beståndet förberedas i god tid. Med upprepade gallringar kan kronorna utvecklas och producera mycket ollon. I en välgallrad ekskog kan också ett underbestånd utvecklas. Finns ett underbestånd kan själva skärmhuggningen bestå i att underbeståndet avverkas.

Skärmen bör vara relativt tät de första åren men sen glesas ut. En ung ekplanta tål ganska mycket skugga men senare behöver den mycket ljus.