Gå till:

Brist på helhetssyn ett hinder för effektivare skogsvård

Hindren är många om man vill prioritera rätt markberedningsmetod.
Foto: Sverker Johansson, BITZER
Ett helhetsperspektiv på beståndsanläggningskedjan kräver mer planering och skogsvårdsentreprenörer som kan leverera rätt tjänster. Men det kan försvåra virkesanskaffningen, visar en intervjustudie.

Långa tidsperspektiv är nödvändiga för att arbeta med ett helhetsperspektiv i beståndsanläggningskedjan, dvs. från markbehandling till en etablerad ungskog. Det är dock en hög tröskel att ta sig över när virkesanskaffningen är prioriterad samtidigt som skogsvården har låg status.

Det kan också kräva kontrakt med andra entreprenörer än idag - sådana som kan hantera hela kedjan och dessutom med bättre lämpade metoder och rätt teknik. Men virkesköparna – som också är beställare – oroar sig för att man vid en sådan omställning kan tappa relationerna med dagens lokala entreprenörer som anses vara engagerade, har goda lokala nätverk och därför ofta är en viktig tillgång vid lokala virkesköp.

Studier visade att det går att minska kostnaden per (överlevande) planta beroende på val av metoder inom beståndsanläggningskedjan. Men potentialen utnyttjas alltså sällan då det finns många inbyggda hinder för ett sådant arbetssätt.

Skogforsk har träffat representanter från Sydved och Sundins Skogsplantor för att undersöka hur väl dessa studieresultat stämmer överens med bilden hos de som verkar i det operativa skogsbruket.

Undersökningen visar att en stor del av studieresultaten stämmer överens med verkligheten, t.ex. att valet av markberedningsmetoder ofta styrs av traditioner och tillgång på resurser istället för ståndortsfaktorerna.

Läs fördjupning

Bakgrund

Skogsbruket strävar idag efter lägsta möjliga kostnad för varje delmoment i beståndsanläggningskedjan istället för att se till den totala kostnaden för att anlägga ett nytt bestånd. Kostnadspressen i kedjans tidiga länkar kan leda till en högre totalkostnad, eftersom utförandet påverkar resultat och kostnad i senare steg.

Det vanligaste sättet att etablera ny skog efter föryngringsavverkning innefattar tre delmoment: markberedning, plantering och röjning. Kostnaden för delmomenten kan variera, beroende på vilken markberedningsmetod som används, hur många och hur stora plantor som planteras och hur många stammar som måste röjas.

Finska studier visar t.ex. att en dyr punktvis markberedning med grävmaskin på vissa marker kan ge en lägre total beståndsanläggningskostnad än konventionell markberedning, eftersom slyuppslaget blir avsevärt mindre och därmed blir röjningskostnaden lägre.

Varför arbetar då så få företag med ett helhetsperspektiv på beståndsanläggningen? Skogforsk har träffat representanter från Sydved och Sundins Skogsplantor för att undersöka hur väl forskningsresultaten stämmer överens med bilden hos dem som verkar i det operativa skogsbruket.

En komplex frågeställning 

Under en dag diskuterades för- och nackdelar med de arbetssätt som används idag, jämfört med att arbeta övergripande med beståndsanläggningskedjan. Deltagarna kunde konstatera att det är en komplex frågeställning. För dem var kopplingen mellan markberedning och plantering självklar. Däremot ansågs tidshorisonten till nästa steg, röjningen, alltför lång för att överblicka i verksamheten.

Flera deltagare ansåg att det är en teoretisk tanke att ha en plan från markberedning till röjning. Det är ett alltför långt tidsspann för att vara aktuellt i affärsuppgörelsen med markägaren. Under tidens gång kan t.ex. även ett generationsskifte eller ägarbyte ske.

Tillsammans beskrev och prioriterade sedan deltagarna för- och nackdelar som är kopplade till olika arbetssätt vid beståndsanläggning.

Dagens arbetssätt (delmomentsperspektivet)

Dagens arbetssätt skapar en god relation med lokala entreprenörer. Det är fördelaktigt att hålla en entreprenör sysselsatt då det motiverar till ökad servicegrad och engagemang.

Virkesköparna använder också gärna en entreprenör som har god lokal kännedom och nätverk, även om denna t.ex. inte kan erbjuda rätt markbehandlingsmetod, då de ofta är viktiga kuggar i i virkesköpen genom sina lokala kontaktnät.

Den bästa helhetslösningen för beståndsanläggningen kan alltså inte genomföras, då virkesanskaffningen är prioriterad och skogsvården har en jämförelsevis låg status jämfört med virkesköp.

Det skapar vidare trygghet och enkelhet att alltid jobba mot samma lokala entreprenör.  Det minimerar administrationstiden och underlättar utförandet av arbetsinstruktioner. Idag arbetar både beställare och utförare med en kort framförhållning för avrop av traktuppdrag bl.a. på grund av en liten traktbank. Det är i sig ett resultat av att skogsvården inte är lika högt prioriterad i organisationen som virkesanskaffning och drivning.

Även nackdelar

Fokus på olika delar i beståndsanläggningskedjan innebär att markägare, beställare och utförare kan ha olika målbilder av slutresultatet. Det kan i sin tur leda till missförstånd och bidrar till godtyckliga bedömningar. När flera parter är inblandade utförs åtgärder utifrån den egna målbilden och det är kanske inte den bästa helhetslösningen.

Då delmomenten inte ses som en kedja leder det ofta till att överföring av information mellan beställare och entreprenörer fungerar dåligt. Informationsbortfall skapar en osäkerhet som i sin tur påverkar framförhållningen och ledtiderna negativt.

Nytt arbetssätt (helhetsperspektivet)

Diskussionsdeltagarna ansåg att de främsta fördelarna med ett helhetsperspektivet på beståndsanläggning var att:

  • det är kostnadseffektivt. Förutom att åtgärderna bättre stödjer varandras utfall kan de administrativa kostnaderna i varje led minimeras.
  • det ger en bättre ståndortsanpassning.
  • det säkrar informationsflödet i överlämningarna mellan markägare, beställare och utförare.

De främsta nackdelarna var enligt diskussionsdeltagarna att:

- valet av entreprenör troligen hanteras annorlunda - de lokala entreprenörerna skulle inte vara prioriterade i samma utsträckning. Sydvedsrepresentanterna menar att de verkar för att vårda relationerna med lokala entreprenörer som t.ex. kan markbereda med en grävmaskin och samtidigt åtgärda en sönderkörd väg då de ändå är på plats.

I det perspektivet kan inte rätt markberedningsmetod prioriteras ­­– metodvalet kommer i andra hand. De lokala entreprenörerna är kända i trakten, har ofta goda nätverk i bygden och är därför en viktig tillgång i de lokala virkesköpen, som har högsta prioritet. Engagemanget hos många lokala entreprenörers skulle kunna påverkas negativt och virkesköparnas lokala förankring minska. 

- det kräver en framförhållning som beställare och utförare har svårt att klara av. Här finns tidsaspekter i dagens verksamhet som parterna inte kan råda över.

Resultat

De elva påståendena som deltagarna fick ta ställning till:

  1. Beslut för markberedningsmetod tas av ”fel” person i kedjan.
  2. Stor skillnad i arbetssätt mellan olika organisationer.
  3. Upphandlingen sker oftast för varje enskild skogsvårdsåtgärd, markberedning, plantering, röjning.
  4. Korta avtal – per år eller per objekt.
  5. Fokus på minskade kostnader för respektive åtgärd snarare än på ökad kvalitet.
  6. Inga eller få beställare upphandlar både markberedning och plantering i samma paket.
  7. Bristfälliga uppföljningsrutiner gällande ekonomi för skogsvård jmf. avverkning.
  8. Tillgång på resurser och tradition styr metodvalet för markberedning.
  9. Osäkerhet och brist på kunskap om hur många plantor som behövs för att uppnå ett godkänt föryngringsresultat gör beslutet att minska antalet plantor per hektar svårt.
  10. Skogsvården anses inte vara en hel kedja.
  11. Kunskapen om hur olika val (markberedning, antal plantor/ha, plantstorlek, mm.) påverkar beståndsanläggningskedjan är ganska liten inom skogsbruket. 

Hur väl tycker då praktikerna att forskningsresultaten stämmer överens med verklighet?  Jo, ganska väl. Av de elva påståendena kunde deltagarna konstatera att sju av dessa stämmer väl med deras vardag, bl.a. att traditioner och tillgång på resurser styr valet av markberedningsmetod, samt att det är mera fokus på att sänka kostnaderna för respektive åtgärd än att öka kvaliteten och sänka den totala kostnaden.

På frågan om skogsvård har låg status och prioriteras lägre än virkesköp stämmer alla in. Alla är också överens om att statusen bör höjas - högre prioritering av skogsvården skulle gynna alla parter såväl markägare, virkesköpare som skogsvårdsentreprenören.

Håller inte med om allt

Däremot håller man inte med om att beslutet om markberedningsmetod tas av ”fel” person i kedjan, inte heller att upphandlingen ofta sker för varje enskild skogsvårdsåtgärd (erfarenheten är att upphandlingen ofta gäller markberedning och plantering, alltså för åtminstone två av åtgärderna).

Man håller heller inte med om att bristen på kunskap om hur många plantor som behövs för att uppnå ett godkänt föryngringsresultat skulle försvåra rationaliseringsbeslut som att t.ex. minska antalet plantor per hektar.

Stora skillnader mellan olika organisationer?

Diskussionsstudien visar att det är många aspekter som påverkar valet av markbehandlingsmetod, plantantal och plantstorlek.

Sydved har ett virkesförsörjningsuppdrag som styr deras verksamhet och där virkesköp är högst prioriterad och därmed påverkar valet av entreprenör och metod. I andra markägande organisationer kan valet av metod och entreprenör påverkas av andra faktorer vilket den tidigare studien visar.

För att kunna ge en mer generell bild av hur ett helhetstänk kring skogsvården ska fungera i praktiken krävs mer studier och forskning.

Nr 33-2017    Publicerad 2017-04-20 07:00
Skogsskötsel
Markberedning
Föryngring
Röjning
Företagande
Organisation
Planering
Författare
Kommentarer (0)
 Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar.