Varför behövs bergkross till vägbyggnation?
Bergkross är ett utmärkt och prisvärt material för vägbyggnad. Det har en betydligt bättre struktur än krossad morän – vilket ger mindre materialåtgång. Naturgrus är idag belagt med restriktioner, för att trygga vattentillgång, för att bevara landskapsbilden samt för att hushålla med naturgruset som resurs för vissa angelägna användningsområden. Morän används bara för krossning om det är långt till bergtäkt.
Skillnad mellan tillståndstäkt och husbehovstäkt?
Enligt Miljöbalken 9 kap gäller tillståndsplikt för kommersiella täkter, som används för avsalu, medan endast anmälningsplikt råder för husbehovstäkter och då bara om täkten omfattar mer än 10 000 ton totalt uttagen mängd, morän undantaget. En ansökan till en miljöprövningsdelegation om miljötillstånd kan innehålla upp till 300 sidor och det kan dröja över ett år innan beslut. En anmälan till kommunen är mindre omfattande, ofta på ett par sidor och svar kan väntas inom 6 veckor. Vid längre transportavstånd kan myndigheterna hävda att en husbehovstäkt skall klassas om till tillståndstäkt. Rättsläget är dock oklart här.
Nackdelar med långa ledtider i miljöprövningen
Ett exempel som kom upp under studien var att t.ex. Trafikverket tvingas säga upp en beställning, om det inte kommit något miljöbeslut i tid. Bergkross till aktuellt vägprojekt hämtas då istället från en täkt som kan ligga betydligt längre bort, vilket ger ökade utsläpp. Samtidigt går ägaren till täkten miste om planerade intäkter, och kontrakterade åkare får mindre sysselsättning. Om detta sker systematiskt uppstår stora problem, både för företaget och dess underentreprenörer. Dessa frågor var viktiga diskussionspunkter inom projektgruppen.
Om studien
Skogforsk studerade miljöprövningsdelegationer med säte i Umeå, Härnösand och Falun, vilka tillsammans täcker stora delar av norra Sverige.
Arbetssättet innehöll diskussioner med en projektgrupp från skogsföretagen och ett av de stora anläggningsföretagen i Sverige, inledande besök hos och intervjuer av tre miljöprövningsdelegationer, diariestudier om en vecka var i Umeå, Härnösand och Falun, analyser av datamaterial och intervjuer, återföring till myndigheterna samt ett slutseminarium i Uppsala med ett brett deltagande från myndigheter, de stora anläggningsföretagen, skogsföretag, forskare och konsulter.
Genomsnittlig ledtid per myndighet för miljöprövning varierade mellan 164 och 577 dagar per ärende, det vill säga från ett knappt ett halvår till drygt 1,5 år. Det snabbaste ärendet tog 66 dagar, det långsammaste ärendet tog knappt 3 år. Prestationen varierade mellan myndigheterna, från 27 till 14 miljöbeslut per år. Prestationen inom en myndighet kunde skilja kraftigt mellan olika handläggare.
Enkätundersökningen gjordes bland de stora anläggningsföretagen i Sverige, som när det gäller ledtid och noggrannhet gav samma typ av utslag som Skogforsks diariestudie.
