Gå till:

Proveniensval av svartgran i Mellansverige.

En svartgran drabbad av stambrott. Bakom: Svartgranar med god vitalitet.
Foto: Curt Almqvist
Är svartgran (Picea mariana) ett alternativ till gran (Picea abies) på fuktiga och frostlänta marker i Syd- och Mellansverige?

Tidigare studier har visat, att svartgran varit över­lägsen gran på torvmarker i Mellansverige, medan det omvända förhållandet gällt på fastmark i Mellansverige och på alla marktyper i Sydsverige. Sommaren 2014 observerades betydande av­gångar och stambrott i ett proveniensförsök  i Nässja i södra Gästrikland. I den här studien har vi mätt in försöket och analy­se­rat om den nya informa­tionen påverkar de tidigare framtagna användnings­rekom­menda­tionerna för svartgran.

Den huvudsakliga slutsatsen av studien är att de kraftiga avgångar som drabbat försöket i Nässja, inte i grunden har förändrat de tidigare fastställda rekommendationerna för användning av svartgran i Mellansverige. Men de tidigare rekom­­menderade proveniensområdena i Manitoba och Saskatchewan har i hög utsträckning drabbats av stambrott och försämrad tillväxt och bör därför inte längre rekommenderas. De avgångar och skador som drabbat svartgranen ver­kar vara klimatrelaterade och bero på dålig anpassning av tillväxtrytmen. Senare­­­ skjutan­de och invintrande provenienser verkar mest anpassade och presterar bäst.

I den här studien är gran överlägsen svartgran i alla uppmätta egenskaper och fröplantagematerial presterar bättre än östeuropeiskt beståndsfrö. I studien ingår dock bara ett fastmarksförsök och det går därmed inte att dra slutsatser om trädslagens inbördes förhållande på torvmark.

 Läs mer i Arbetsrapporten i bifogad bifogad fil nedan.

Nr 67-2016    Publicerad 2016-08-04 00:01
0 Kommentarer
Läs mer
Författare

Gustav

Friberg

Tidigare anställd
Kommentarer (0)
 Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar.