Gå till:

Miljöeffekter av stubbskörd

Foto: Erik Viklund/Skogforsk
Stubbskördens effekter på miljön har debatterats ända sedan stubbskörden började på allvar. För att utreda miljöeffekterna startades ett temaprogram i två delar (Tema Stubbar) vid SLU i Uppsala.

Artikeln är en del av rapporten "Skogens energi – en källa till hållbar framtid" som finns att läsa i sin helhet online eller köpa under "Produkter och evenemang".

Sedan stubbskörden tog fart i början på 2000-talet har farhågor förts fram om att den utgör ett hot mot den biologiska mångfalden på grund av bortförsel av livsnödvändiga substrat, liksom att markpåverkan skulle bli oacceptabelt
stor. Även effekten på kolbalansen har diskuterats.

För att utreda dessa frågor startades ett temaprogram i två delar (Tema Stubbar) vid SLU i Uppsala. Löptiden var i princip densamma som de bägge ESS-programmen. Temaprogrammen har liksom ESS till största delen finansierats av Energimyndigheten, men också av SLU samt skogsbolagen.

En fråga som snart dök upp var hur många stubbar som blir kvar på ett hygge efter stubbskörd. För att belysa den frågan inventerades tio stubbskördade hyggen i Bergslagen samt ett större hygge (ca 10 ha) i Västerbotten. På Bergslagshyggena samlades även data in från rundvirkesskördaren, för att kunna jämföra antalet stammar i beståndet med antalet kvarvarande stubbar.

Inventeringen visade att uppåt 25–30 procent av stubbarna var kvar på hyggena. Fördelningen över diameterklasser var god, det fanns kvarlämnade stubbar av alla storlekar. En viktig och naturlig orsak till att en stubbe lämnats var att den stod intill en hygges- eller dikeskant. Ett annat skäl var att den stod vid ett naturvårdsobjekt, som en myrstack, högstubbe, evighetsträd eller liknande. Totalt bedömdes 60 procent av de lämnade stubbarna vara kvar av dessa skäl. De övriga 40 procenten hade helt enkelt missats av maskinföraren – dessa motsvarade ca 66 stubbar per ha.

Tema Stubbar har identifierat ett ganska stort antal mossor, lavar, insekter m.m. som koloniserar avverkningsstubbar. För en del av de senare är det viktigt att stubben är hel och utan barkavskav för att föryngringen ska lyckas. Vid inventeringen ovan var ca 80 procent av stubbarna oskadade eller bara lätt skadade. 

I dagsläget är markpåverkan efter stubbrytningen en het fråga. I en annan fältstudie genomförd av SLU, Umeå, var markpåverkan i snitt 6,1 kvadratmeter per lyft stubbe och den ökade med ökande stubbstorlek. Totalt var 60 procent av marken påverkad, hälften efter stubblyftningen, den andra hälften var de samlade spåren efter de maskiner som kört på hygget i samband med avverkning, stubblyftning och markberedning.

Även rotbrottsdiametern är intressant, eftersom den speglar hur mycket av marken som skadas i beståndet. Ju finare rötter som följer med stubben, desto högre blir också askhalten och näringsförlusten. Mängden kvarvarande rötter påverkar också stubbmaterialets askhalt och markens bärighet vid skotning. I SLU-studien var rotbrottsdiametern i snitt endast 5 mm. Vare sig markpåverkan eller rotbrottsdiameter påverkades av hyggets ålder.
I ett försök att minska markstörningarna och medföljande föroreningar testade Skogforsk ett helt nytt aggregat, utvecklat av TL-GROT AB. Det klipper av rötterna några decimeter utanför stubben och syftet är att få kvar mer av de mindre rötterna i marken. Resultaten av de första testkörningarna visade att teorin verkar hålla. Jämfört med SLU-studien ovan minskade antalet kvarvarande rötter på de lyfta stubbarna med mer än hälften, och diametern vid brottytan tredubblades. Eftersom mer klenrötter blir kvar i marken minskade den påverkade arealen till ca 40 procent av SLU-studiens.

Nr 86-2015    Publicerad 2015-06-29 07:00
0 Kommentarer
Läs mer
Författare

Henrik

Von Hofsten

Tidigare anställd
 070 - 528 85 51
Kommentarer (0)
 Kommentera
Skicka in
Kommentarer granskas innan publicering
Tack för din kommentar!
Vi granskar och publicerar din kommentar så snart som möjligt.
Tyvärr lyckades vi inte spara din kommentar.