Redan idag innebär industrins krav på jämna virkesflöden att drivning sker året om oavsett väderlek. I takt med de med de förväntade klimatförändringarna kan man räkna med att bärigheten i skogen kommer att minska ytterligare genom mer nederbörd och kortare perioder med tjälad mark. Samtidigt kan man förvänta sig ett ökat behov av rundved och biobränsle i takt med att fossila bränslen ersätts och nya produkter från träråvara efterfrågas.
Allt detta innebär stora påfrestningar på skogsmarken vilket ställer höga krav på att ta hänsyn till mark och vatten i drivningen. Att arbetet ibland genomförs under stor tidspress när industrin är i stort behov av virke samt under svåra förhållanden med mörker och snötäcke gör inte arbetet lättare.
Nyckeln är att hitta metoder för att förenkla och förbättra trakt- och drivningsplanering, samt att hitta rutiner och metoder för att skydda känsliga områden och rinnande vatten vid drivningen.
Förbättrade traktkartor har identifierats som en viktig del i utvecklingen och efterfrågas i hela skogsbruket. Flygburen laserskanning ger möjlighet att förbättra kartunderlagen genom modeller av terräng, markfuktighet och trädskikt vilket ökar kunskapen om trakten och möjlighet att anpassa metoder och vägdragningar i drivningen.
Modeller av markfuktigheten har sedan ett flertal år använts i nordamerikanskt skogsbruk. Motsvarande modeller har tagits fram och utvärderats av Skogforsk för svenskt skogsbruk. Utvärderingen visar att markens fuktighet i kartan stämde överens med verkligheten i 68 procent av fallen. I 25 procent av fallen visade kartan fuktigare förhållanden än verkligheten.
