Partsmätning av virke bör kvalitetssäkras

Bakgrund

Den nya virkesmätningslagen förväntas träda i kraft under 2014–2015, med tillämpningsområde på alla sortiment och för virke som inte tidigare sålts. Det innebär att allt virke (stam, stubbe och grenar, sönderdelad eller ursprunglig form) i första handelsled omfattas av den nya lagen. Betydande volymer bränsleved går i dag från avverkning in på terminal för att lagras, bearbetas och sedan levereras till förbrukande industri. Terminalerna är av skiftande storlek och med stora skillnader på den tekniska utrustnings­nivån, allt från en grusplan till en terminal med fordonsvåg, mätramp, datanät­verk, m.m. Det kommer av ekonomiska skäl inte att vara möjligt att ha virkes­mätningsföreningen på plats på alla terminaler, utan någon av parterna måste utses att sköta inmätningen.

Om studien

Målet med studien var att utreda och beskriva om och hur travmätning av bränsleved kan utföras som partsmätning av chaufförer vid terminal för att möta kraven i nya virkesmätningslagen. Totalt deltog 11 chaufförer som utförde 248 travmätningar. Sex VMF-mätare utgjorde referens och genomförde 136 travmätningar. Av alla travmätningar utfördes hälften från mätbrygga, och hälften från marken. Totalt mättes 22 olika travar med brännved med varierad vedvolym, medeldiameter, stockantal och trädslagsblandning. Dessa travar stockmättes sedan för att användas som facit. 

Resultat

Resultaten visade att chaufförerna som kollektiv i genomsnitt träffade vedvolymerna bra, med endast 1–2 % underskattning från den stockmätta volymen (Figur 1). Där­­emot uppvisade de en stor individuell spridning med en standardavvikelse på omkring 8 %, där enskilda chaufförer avvek med som mest 7 procentenheter vid mätning från mark (Figur 2).  Vidare visade analyserna att det inte var någon signifikant skillnad mellan mätningar utförda från brygga eller mark, varken för chaufförer eller för VMF-mätare.

Figur 1. Medelvärde och 95% konfidensintervall för kvoten mellan travmätt-­ och stockmätt vedvolym för kollektivet chaufförer och VMF-mätare.

Figur 2. Medelvärde och 95 % konfidensintervall för kvoten mellan travmätt-­ och stockmätt vedvolym för varje chaufförer och
VMF-­mätare individuellt vid mätning från mark.

Vedvolymprocenten hade en standardavvikelse på 3,5 %. Även här träffade chaufförerna i genomsnitt bra, men med stor spridning. Analyserna för mätningarna av bredd och höjd visade en standardavvikelse på 3,4 % och 2,6 % och var näst efter vedvolymprocent det travmått som var svårast att mäta. Längden var lättast att mäta, chaufförerna hade en genomsnittlig underskattning på <1 %. Vad gäller travens medeldiametrar överskattade både chaufförer och VMF-mätare diametern och standardavvikelserna låg mellan 15-20%.

Diskussion

Övning krävs

Att chaufförerna som kollektiv hade låg volymavvikelse men mätte olika bra innebär att köparen eller en stor leverantör över tid får en korrekt mätning. Men en enskild leverantör eller en köpare riskerar få sin leverans kraftigt över- eller underskattad beroende på vem som mäter. 

VMF-mätarna var genom sin utbildning och sin erfarenhet mycket jämnare i sina mätresultat än chaufförerna. Det är högst sannolikt att även chaufförernas resultat kan förbättras genom mer kontinuerlig utbildning och uppföljning, och att de med tiden bygger upp en större erfarenhet.

Bättre hjälpmedel

De tre meter långa mätkäppar som användes vid mätning från mark var samma som idag används på mätstationerna. Dessa var dock för korta för att mäta bredden. Den genomsnittliga bredden för travarna i studien uppgick till 4,21 meter och man var tvungen att ta ett omtag med mätkäppen. Detta har sannolikt bidragit till de större avvikel­serna vid mätning från mark. På samma sätt uppvisade höjdmätningarna vissa svårigheter med en 3 m mätkäpp. Den skulle behöva vara minst 4,5 m och ha en ordentlig vinkelsticka som går att skjuta in över traven. Detta för att kunna avgöra om den övre yttersta stocken är den högsta höjden eller om det finns stockar i mitten av traven som ligger högre. En kravspecifikation utarbetades, modifieringar av en på marknaden redan befintlig lasthöjdsmätare gjordes och en prototyp tillverkades för att förbättra mätkäppen.

Att bedöma vedvolym­procen­ten upplevdes som komplext, då det var många parametrar att bedöma och ta hänsyn till. En förenklad datorstödd bedömning föreslås därför - den bygger på att man mäter parametrarna höjd, längd, bredd och diameter och sedan bedömer volymandelen löv (se Figur 3). Avslutningsvis bedöms travens egenskaper utifrån krokighet, kvistning, travning m.fl. faktorer i tre olika klasser. Traven kan då ha sämre, neutrala eller bättre egenskaper. 

Figur 3. Exempel på beräkning av vedvolym med hjälp av stödtabell.

Funktionskontroll

Chaufförerna uppvisade en standardavvikelse på 8,0 % vilket medför att det inom kontrollkollektivet behövs ca 70 travar för att uppnå ett medelfel motsvarande 1 %. En större standardavvikelse med­­för att fler travar behövs för att uppnå det sökta medelfelet på 1%. Utgör kontrollkollektivet ett större verksamhetsområde där flera chaufförer är verksamma räcker inte 70 travar för att en enskild chaufför skall kunna nivålägga sin mätning. Det blir då helt nödvändigt för det mät­nings­­­­ansvariga företaget att fortlöpande genomföra kunskapskontroller och uppföljningar för att säkerställa den enskilde chaufförens kompetens samt ge möjlighet till kalibrering.

Chaufförsmätning i praktiken

I Norge har man använt sig av chaufförsmätning av massaved i flera år, med varierat resultat. På en mottagningsplats har man dock nått stora framgångar och har en avvikelse på mindre än 2 %, vilket motsvarar virkesmätningsföreningens krav. Där omfattar chaufförmätning endast en liten särskilt utvald grupp av chaufförer som visat sig lämpade för mätningsupp­draget. Det har handlat om mycket motiverade och engagerade chaufförer som har genomgått utbildningar samt fått fortlöpande uppföljningar och möjligheter till att kalibrera sig. En av framgångsfaktorerna är att det en dag i veckan finns en virkesmätare på plats för att utföra kontrollmätning.

Slutsatser

För resultaten i denna studie kan följande huvudsakliga slutsatser dras:

- Chaufförerna träffade i genomsnitt volymen mycket bra men hade individuellt en mycket stor spridning.
- För både chaufförer och VMF-mätare fanns ingen statistiskt signifikant skillnad i volym mellan mätning från brygga resp. mark.
- Vedvolymprocent, travens bredd och höjd samt medeldiameter var de travmått som var svårast att mäta.
- Kontinuerlig utbildning och individuell uppföljning/kalibrering kommer att vara av central betydelse för chaufförsmätning.